Let’s talk; kroppsideal – nu är jag trött!!!!

Posted in Ångest/Depression, Let's Talk

Jag är så trött. Trött på samhället, trött på idealen och framför allt trött på all jäkla politisk korrekt skitsnack som går omkring på sociala medier om att alla är lika värda. BULLSHIT

Jag vaknade imorse med en ”bakfylla” från min ångestattack jag hade hela natten. I ungefär en vecka har jag haft hjärtklappning och ångest över mycket saker. Men framförallt min kropp. Jag har hållt mig från att gå klädd i tröjor som visar min figur och istället gömt mig i stora tjocka tröjor. Varför? Jo för att när jag går in på min frizon, instagram, möts jag av dessa power kvinnor som ska stå för rättvisa och allas lika värde men istället möts av ett dolt hat gentemot tjejer som är som mig. Naturligt smala och lider av undervikt.

Jag ska berätta en liten historia så att ni förstår mer. Runt den 7 mars 1997 skulle en frisk liten pojke eller flicka födas på BB i stockholm, men tiden gick och det var inte förrän den 20 mars 1997 som lilla tjejen kom ut. Och läkarna sa till den här nyblivna mamman att hon måste krysta allt hon har för lilla bebisen har navelsträngen runt halsen och om det inte fixas kan bebisen få syrebrist. Sen visade det sig att den navelsträngen hade legat runt halsen på bebisen i flera veckor och hindrat för näringen att komma in i bebisen. Så lilla tjejen föddes rejält underviktig och under hennes första år på jorden fick man tejpa upp blöjorna med silvertejp för att de inte skulle åka ner. Mycket andra problem tillkom också med förkylningsastma som nästan, bara någon dag ifrån, tog den här lilla tjejens liv. För att den där sista och viktiga näringen aldrig kom till den här lilla tjejen.

Den lilla tjejen är då jag, och jag har fortfarande problem med att få i mig mat och gå upp i vikt. Självklart drog man med i hetsen om kroppsideal från alla modeller som photoshoppade sina bilder, tränade alldeles för hårt och nästan svalt sig själv. Men när jag väl försöker mitt bästa för att gå upp i vikt hamnar jag på min maxvikt 45kg och efter det börjar jag tappa i vikt igen. Och det är verkligen skitjobbigt för det är inte kul att varje sjuksköterska ger en broschyrer om anorexia och att alla frågar en om man är sjuk eller om man verkligen låter maten ligga kvar i lilla magen? Ohja, jag har hört allt från om jag har bulimi till anorexia.

Så kommer vi till idag, hela natten har jag haft en så stark ångestattack att jag blev tvungen att ta flera lugnande, illamående tablett och lägga mig under täcket i fosterställning och hålla fast mig i madrassen. För att få allt snurrande att stanna. När jag får en sån attack blir det att kroppen blir febrig, allt börjar snurra och det känns som att jag ska spy, och den kommer efter för lång tid av hjärtklappning. Och med det menar jag att såfort det blir lite lite tyst kan jag både höra och känna varje hjärtslag som om det försöker bryta sig ut från bröstkorgen. Och när man vaknar efter det blir det som att man är bakis, man kan inte röra sig och knappt stå upp.

Därför låg jag kvar i sängen med mobilen i handen och möttes av samma syn som varje morgon. Kvinnor som lägger ut bilder på sina stolta kroppar, vilket är eloge till de för jag själv skulle aldrig våga lägga ut såna bilder, men där de också på ett tyst sätt skriver mer eller mindre hat mot smala tjejer som jag.. Att vi lurar unga tjejer vad kroppsidealet är och att det är vi som rakar oss som stödjer männens övertag mot oss?? Jag själv rakar mig pga mina exem och vill inte gå omkring med röda prickar över hela mig. Men just det att det enda jag kan läsa är hur tusentals av kvinnor kommenterar på dessa bilder och håller med om att ”det är ute att se ut som de”, jag visste inte ens att kroppsformer var säsongsbundna och att man kastar en kroppsform som man kastar en kappa. Det här är ju min identitet, som jag inte själv har fått välja. Som jag föddes med och har fått lära mig leva med.

Så där ligger jag uttömd på känslor och ångesten bara skriker så jag väljer att lägga ut en bild jag annars inte brukar. För att jag skäms. Och det är på min extremt smala midja, den som alla oavsett om de känner mig eller inte tar tag i med händerna och skrattar om hur smal jag är och att jag är onaturlig. Så jo det finns diskriminering mot såna som mig. Och därför tänkte jag göra ett litet test innan jag valde att posta detta inlägg, om jag lägger ut en bild där jag enbart visar midjan. Inget naket, bara midjan. Och skriver hur jag känner, hur mycket kärlek får jag då? Jämfört med dessa kvinnor jag ser varje dag. Och jag fick direkt tjejer som skrev tillbaka och skulle vara politiskt korrekt, ingenting styrkande nu hjälper vi en syster. Utan direkt till attack? Och är inte det ett bevis på hur fel hela den här alla är lika mycket värda skiten som alla där ute skriver? Mer kärlek mindre hat? Det enda jag skrev på mitt inlägg var att jag tycker vi borde kasta idealen och älska varandra för vad som finns innanför och att det utanpå är bara ett skal, och skalet identifierar inte oss.

Mycket sånt här läser jag just nu i min kurs, där man lär sig hur man ska lära barnen att inte hamna där en dag, och hur stor påverkan internet har på barnen idag. Vilket man märker direkt då det är bara okej att skriva sånt om man kämpar för att det ska vara normalt att väga över 130kg, medan jag som kämpar varje dag för att hålla mig över 40kg inte får säga något? Jag tycker att alla där ute borde läsa på lite om vad demokrati i förskolan innebär och vad värdegrund är. För storleken på bysten och siffrorna på vågen borde inte bestämma vem du är, det är insidan som gör det. För någon som är normalt byggd kan ses som nyttig och hälsosam och någon som är över 100kg kanske kämpar med sin vikt och äter hälsosamt, det vet man inte. Men därför är den här hetsen så löjlig och att just det här kan ge mig så pass mycket ångest att jag ligger och skakar av frossa och måste hålla i mig i madrassen en hel natt… Kan vi inte bara #kastaidealet en gång för alla?

Vill ni se inlägget heter jag @izahaggstrom_ på instagram

1 Kommentar

  1. H säger:

    Amen to that!