Nu måste jag skälla lite

Posted in Let's Talk

Jag är inte en sån som skäller på folk eller den första som påpekar när någon gör fel, men nu känner jag att jag måste göra det.

Min blogg är ett öppet forum och jag blir mer än glad när ni engagerar er i mina inlägg och brinner för er sak. Men några av er måste lära er att det finns vissa saker som man inte lägger ner tid på att skriva rent av hatkommentarer till. Ett stort exempel är känslofyllda/känslostyrda inlägg. Det jag specifikt tänker på då är det från i torsdags när jag låg i sängen med musik i hörlurarna och grät floder pga mådde så dåligt. Och jag skrev ihop en text på anteckningar som jag sedan valde att publicera, tro mig jag har väldigt många såna texter där som jag inte valt att publicera pga för personliga.

För att för mig släpper det lite av att få skriva av mig lite, och just det här ville jag få ut. Då jag faktiskt tar åt mig av att någon som har sin partner ca 45 minuter till 1 timme bort jämför deras förhållande med mitt som är sjutusenfemhundratjugo kilometer bort, eller i siffror 7520 km. Och om jag spontant vill träffa honom måste jag betala över 6000kr enbart för resan, sen är det hotell/boende, uppehälle, mat… Alltså med andra ord hela mitt studiestöd. Och det behöver inte dessa personer som bor mindre än två timmar bort. Jag håller självklart med om att det är skillnad om man bor en i Skåne och en i Dalarna, där är det ju långdistans. Och jag har aldrig sagt att det är något annat, det är mest de personer som sagt till mig och jämfört mitt lidande med deras då de ”bara” ses varje helg, och det är som att förminska ordet långdistans.

Samma med ångest, om någon kommer fram till mig och säger att de har såååååån ångest över att de ska skriva en läxa ikväll, känner jag mest att jaha så din ångest där är samma som min dagliga kamp att ens komma upp ur sängen? Förstår ni hur jag menar?

Sen att säga att jag ska tänka på mina formuleringar? Jag måste knäppa er på fingrarna där och säga att allt jag skriver när det är grå bakgrund är citat utifrån mina egna texter jag skrivit från hjärtat. Och där har ni faktiskt ingen som helst rätt att börja skriva kommentarer och börja säga åt mig hur jag ska tänka. Inte ens för att jag skriver ut det på bloggen, när jag skriver om politik och om skola har ni all rätt att utrycka er. För då är det ett sådant samtalsämne, men när det gäller mina känslor så är det något jag skriver ut för att uppmärksamma psykisk ohälsa och hur det påverkar hela ens värld.

Så nästa gång ni ser ett inlägg med grå bakgrund, tänk ett extra steg att detta är något jag skrivit ur mitt psykiska (o)mående och där har ni ingen rätt alls att börja pilla och skriva.

Tack på förhand en väldigt sårad Iza vars lördagskväll du som kommenterade nyss förstörde…