Tankeström – ang allt hat

Posted in Ångest/Depression, Let's Talk

Mitt mående de senaste två månaderna har verkligen varit som en berg och dal bana med mest nerför. Och när jag lyckas ta mig uppåt igen så är det alltid något som bara drar mig ner igen. Och just nu så har det varit min blogg. Jag har alltså blivit tvungen att läsa flera av era kommentarer och sen raderat permanent för vill inte ha den negativa stämningen här på bloggen.

Jag måste bara fråga, hur tänker ni? När jag skrivit ordagrant att jag mår dåligt av det och att ni mer än gärna får kommentera på saker som är mer allmänt än mina känslor. Anledningen till varför jag skriver ut såna texter är för att jag vill öka förståelsen av vad psykisk ohälsa verkligen gör och att den påverkar så mycket mer än man tror. Och jag ska inte behöva förklara mig hela hela tiden. Men det känns som att om jag inte gör det så kommer jag bara få mer. Och om jag förklarar ”dåligt” får jag hat pga det.

Det känns som att det enda jag får skriva om är vardagliga saker som vad jag ätit eller hur mycket jag har i skolan. Men så fort jag skriver ut om mina känslor blir det kaos bland kommentarerna, och är en anledning till varför jag måste godkänna de först.

Skriver en sista gång om inlägget med långdistans. Jag tog upp det med att långdistans inte gäller för de som bor en timme bort just för att jag tar åt mig av att man jämför det med att ha tidsskillnad på sju timmar, ett helt hav mellan och ca 6-7 månader mellan träffarna. Och det gör mig ledsen, för det är inte samma saknad. Inte enligt mig. Och jag säger inte att deras saknad inte är jobbig för de, det är bara att jag skulle alla dagar i veckan byta till den distansen. Och jobba extra hårt, eller studera, så jag har råd att åka och vara med honom varje helg. Men det är hur jag är och som ni säkert förstått nu, min åsikt om vad som är långdistans och distans.

Min kväll blev dock bättre ett tag då jag pratade med Filip ett tag och han lugnade ner min panikattack. Men han såg inte heller hur alla andra kommentarer rullade in. Dock raderade jag alla de direkt och försökte att inte läsa. Då jag vet att pga min ångest tar jag åt mig mycket mer. Ska kolla på hans match nu under natten och så får jag se om jag lyckas sova något..

Det enda jag vill med den här bloggen är att hjälpa andra. Och med tex det inlägget skapa lite perspektiv för de som tycker deras distans är jobbigt, och se vilka chanser det ändå finns. Om man nu är över 19 och kan jobba och inte lever på månadspeng. Då förstår jag att man inte har råd. Men jag syftade på personer i min ålder och min närhet.

Jag hade förstått varför jag fick så många kommentarer om jag hade medvetet velat skapa reaktioner. Men detta var bara som nu, något jag skriver i panikens hetta för att visa hur pass påverkad hjärnan är av psykisk ohälsa. Och hur ledsen man faktiskt blir. Så mycket att jag gråter konstant, iallafall har tårar rinnandes. Och att jag starkt börjar fundera på ifall det är så hälsosamt för mig att göra allt det här.. att finnas där för så många unga tjejer och killar som behöver hjälp. Skriva ut det här för att få andra unga att förstå hur pass viktigt det är att prata om psykisk ohälsa. När det enda jag får är hat?

3 Kommentarer

  1. Sara säger:

    Den som inte förstår att det är jobbigare att inte kunna träffa sin älskade på sju månader jämfört med att kunna träffas varje helg kan inte ha en hög iq. Den som inte förstår skillnaden på riktig psykisk ohälsa och oro inför ett prov är ignorant och obildad. Eller så vill man bara provocera och tycker att du Iza är en bra person att hoppa på för de får reaktion. Det säger mer om dem än om dig.

  2. Agnes säger:

    Har läst kommentarerna angående detta och tror inte att nellies kommentar var menad som hat. Utan snarare att det finns flera perspektiv av allt, olika bakgrunder. När jag var 19 bodde min pojkvän på andra sidan Sverige, hade ingen inkomst och inga föräldrar som ville ge mig extra pengar eller hjälpa till, så för mig kändes det som att han bodde på andra sidan jorden och jag hade blivit jätteledsen just då om jag läst raden om ”snälla rara ni”, för att för mig just då var det en extremt svår smärta att nästan aldrig få träffa honom och då skulle jag tatt det som att jag inte var värd att känna samma smärta som någon som har ett längre avstånd, att min situation inte var tillräcklig då jag var så pass sårbar redan. alla är så olika så man kan ju som inte jämföra olika människors situationer med sina egna för att alla som sagt är olika, vem vet vad som döljer sig bakom. Så tror inte att det var riktat personligen mot dig och dina känslor utan att det finns dom som blir ledsna av att läsa sånt, precis som att du blev ledsen av hennes kommentar! Kram

    1. izahaggstrom säger:

      Hej, vad uppfriskande att höra en annan version av hur man uppfattat mitt inlägg! Jag skriver ett absolut sista svar nu angående mina känslor för varje kommentar som kommer river upp såret så att säga. Vad jag menade var att man inte kan jämföra saknaden när man bor i städerna bredvid varandra med saknaden jag har som bor ett helt hav bort. Ingenting om andra sidan Sverige, bara de som faktiskt träffas varje helg och kallar det långdistans. Och säger att det är precis lika jobbigt för de att inte ses i veckorna som det är för mig att inte kunna ses alls på flera månader. Jag förstår att det är jobbigt att bo med 5 timmar från varandra, och det är absolut inte det jag har skrivit någonstans. Bara när mina nära vänner jämför min saknad med deras när de träffade sin pojkvän dagen innan och för mig var det 5 månader sen. Det var allt.
      Tack för din kommentar, kram.